för det jag kände dagen innan kände jag inte längre/

är det inte häftigt att komma till insikt ändå? ögonblicket då man får den där aha-upplevelsen och fattar de verkliga konsekvenserna av något. den insikten slog mig i lördags. och den rev och slet i mig och jag gick från toppen till botten på cirka en halv minut, på de där trettio sekunderna sjönk det liksom in; det_är_såhär_det_är_nu.
 
sen att acceptera det är en annan sak, det vill man förstås sällan göra med en gång, nä vi lever hellre i förnekelse av ren "bekvämlighet" än att erkänna fel & brister.
så just då kändes det hopplöst och vadfanharjaggjort.
jag tror jag låg i sängen från klockan tre på eftermiddagen till klockan tio på förmiddagen dagen därpå. kände inte för något annat.
 
men till slut lämnade jag avgrundshålet aka sängen och gick upp och ut i köket, sjönk ner i soffan med en kopp kaffe och kände mig plötsligt harmonisk. inte längre melankolisk utan harmonisk. för det jag kände dagen innan kände jag inte längre.
diary |