att bli dumpad av sin bästa vän.

i förrgår hände något för mig oförklarligt egentligen, men jag ska ändå försöka förklara det.
alla har vi, fast jag borde inte formulera det så heller men nu kör jag; en bästa vän.
sen om det är ens bästa vän i den bemärkelse att det verkligen är en bästa_vän - eller om det mer handlar om att man föreställer sig att man kommer kunna sitta och prata minnen tillsammans när man är gamla och grå, (egentligen kanske periodvis oberoende av varandras liv) - det, det är en annan femma. i mitt fall gäller det sistnämnda. jag tänkte vän som i kommer alltid finnas där. men så förändras den bilden. relationer, vare sig det gäller kärleks- eller vänskaps-relationer, ja dom innebär kommunikation och ömsesidighet. annars kan man lika gärna va utan. det här tror jag många - precis som jag - upptäcker den hårda vägen. det är tråkigt när man själv känner att det inte är värt att bara ge upp, att man inte slutat bry sig om personen i fråga och verkligen vill och försöker. men så möts man av ungefär "fast nu är det såhär, att för mig är vi ett avslutat kapitel" - och man tänker såå många tankar; tex "var vi inte mer än en bok vars kapitel var tvungna att ta slut?" och "för dig är det så ja men what inte för mig, eller va?" sen inser man att man inget kan göra åt saken och det faktiskt är byebye och det utan att riktigt förstå. många relationer slutar tyvärr på det där nästan lite ovärdiga sättet, för en relation är ju nåt man bygger på men vem som helst när som helst kan komma och riva ner precis allt. och där står man och undrar vad tusan som hände nyss. vi har väl alla glidit ifrån folk, och det är också sorgligt men kommer sig mer naturligt - att bli dumpad, av vem det än gäller, är mer pangboom-nu-är-allt-gone.

så nu har jag inte längre någon riktig vän, inte ens tror att jag har det; jag har ingen.
detta rev och slet i mig och fick mig att komma till en ytterligare insikt som är oerhört jobbig att acceptera; att de vänner jag önskade att jag hade och trodde mig ha - de finns inte. så, där var det ute; det som tär mest på mig och har gjort under en lång period är att jag är så jävla ensam. och har aldrig någonsin gjort något för att hamna här, jag har bara haft riktig otur sedan lång tid tillbaka. otur i form av grupper jag hamnat i och i relationer. jag må ha varit omgiven av personer men har ändå varit ensam, så att säga. och det är inte "bara en känsla". och jag hade inte skrivit det här om jag inte förstått så mycket som att allt detta inte beror på att det är något fel på mig, för det vet jag (tack och lov) numera att det inte är. och med det sagt fortsätter jag att bara vara jag.

story of my life.

inspiration | comment(s) | » link to this post
Follow

saturday dreams/

» 1,2+3+4(unknown),5,6+7+8(unknown),9
 
- pastelligt, skjortor knutna runt midjan, tights tryckta med rinnande glitter, mandala-tatueringar, futuristiskt slash minimalistiskt mode.
inspiration | comment(s) | » link to this post
Follow